Nya "King Kong" har nytt perspektiv
Härmed skall jag börja arbeta på ett nytt sätt med recensionerna i mitt projektarbete; jag skall enbart se gamla filmer som det i modern tid gjorts nya versioner av, och sedan se även den nya versionen. Detta för att sedan kunna göra jämförelser mellan dessa. För ungefär två veckor sedan såg jag filmen "King Kong" (se recension nedan!), och nu har jag sett Peter Jacksons nya version av denna som hade premiär under år 2005.
Skådespelarna i denna nya version av "King Kong" är bl.a. Jack Black i rollen som regissören Carl Denham, och Naomi Watts spelar rollen som den vackra skådespelerskan Ann Darrow. Ett annat känt ansikte är Adrien Brody, som spelar manusförfattaren Jack Driscoll som i denna film mot sin vilja tvingas med på båtresan för att spela in en film på okänd ö.
Jag tror att jag gillar den här filmen mer, bl.a. eftersom jag redan har förkovrat mig i gorilla-ämnet. Om man redan är van och har lärt känna karaktärerna och sagan känns det som om man skapat en slags relation till dem. Men den här filmen var bättre än den förra filmen (inte helt otroligt med tanke på de nya tekniker som använts och att idealen och utgångspunkterna för hur de tänkte har ändrats radikalt sedan den första upplagan). Det finns även saker i filmen som man inte alls skulle kunna förstå eller tycka var roliga om man inte har sett eller känner till något om den förra filmen. Exempel på det är när de talar om vilken skådespelerska de ska välja till den kvinnliga huvudrollen i filmen de ska spela in, och hon som var skådespelerska i originalet kommer på tal, eller när de ska spela in en scen till den filmen och gör en exakt kopia av en scen som var med i originalet. Det var roligt, och man kände sig prioriterad och speciell för att man kände till det. Men det är ändå bara kuriosa.
Som jag nämnde i förra kolumnen, så har idealen och utgångspunkterna för hur alla människor tänkte ändrats radikalt sedan förra filmen. Även om tidsåldern är exakt den samma, och levnadsvillkoren i övrigt är ganska lika. Det är skönt att det är ändrat på det viset (det ålderdomliga tänkandet om exempelvis köns- eller rasskillnader var ganska påfrestande i den förra filmen), men det var nog oundvikligt för annars skulle den definitiv ha blivit totalsågad av publik och recensenter världen över. Trots att det ju faktiskt var så människor tänkte när det begav sig.
Något man kan känna efter att ha sett båda filmerna, är att det stereotypa i vissa karaktärers personlighetsdrag har blivit förstärkt eller förtydligat (Exempel på detta är Denhams girighet eller Darrows godhet). Jag har inget emot att man gör på det viset, jag ser det snarare som en trend i dagens filmindustri för att skapa mer humoristiska filmer och för att försäkra sig om att ingen åskådare får något om bakfoten. Men det var heller inte sämre i den första filmen, man förstod fortfarande vad det var för sorts personer som man hade att göra med. Kanske har vi i dagens samhälle blivit vana vid att få all information serverad på silverfat utan att själva behöva göra den minsta analys av vad som kan tänkas finnas under ytan. Helst ska de ju vara humoristiskt skildrat också.
En annan skillnad, som är mycket avgörande för hur vårt perspektiv på berättelsen har förändrats, är hur Darrow kommer att se på apan. I den första filmen är hon näst intill livrädd för den, och verkar hata den över allt annat på Jorden. Men i den nya filmen känner hon istället medlidande, vilket också var något jag efterfrågade i den förra recensionen. Det är nödvändigt att det är så för vår generation, om man säger så.
Men detta leder dock eventuellt fram till faktumet att Denhams klassiska slutreplik: "It was beauty killed the Beast" helt enkelt inte känns lika aktuell längre. Eller så gör den det ändå, det kanske är upp till var och en.
I alla fall, så var denna film helt klart roligare att se än den första om man vill ha någorlunda koll på historien om King Kong. Men den är tyvärr lite lång (berättelsen är utdragen på c:a 3 timmar, en berättelse som kanske inte hade behövt mer än halve den tiden), och det ger den ett minus. Skådespelarna utmärker sig dock, alla tre huvudskådespelare (Jack Black, Naomi Wats och Adrian Brody) är mycket talangfulla.
