Erika's Filmfika

Mitt senaste val av film att recensera till mitt projektarbete är Roman Polanskis "Rosemary's Baby" (1968). Det är en film som blivit rosad av kritiker genom alla tider, och som många säkert känner igen namnet på, men som jag tror det är desto färre som verkligen har sett. Det är nu första gången jag här recenserar en film av en annan regissör än Hitchcock, och därför kommer jag försöka göra lite jämförelser emellan dessa filmskapare

   "Rosemary's Baby" är baserad på en roman med samma namn av Ira Levin. Den utspelar sig i 60-talets New York, och handlar om ett nygift ungt par som flyttar in i en lägenhet tillsammans. Mannen, Guy Woodhouse (spelad av John Cassavetes) är skådespelare och kvinnan, Rosemary (spelad av Mia Farrow), är hemmafru. Huset vilket lägenheten befinner sig i är gammalt, och ger ofta ifrån sig tecken på att verka allmänt skumt och hemsökt. Som grannar får de ett äldre par vilka de snart börjar dela mycket av sin tillvaro med. Även de är allmänt skumma, eller skumt trevliga i alla fall. Det unga paret Woodhouse önskar inget hellre än att få ett barn tillsammans.

   Enlig både Wikipedia och fodralet till Dvd:n, så är "Rosemary's Baby" en film inom genren för skräckfilm. Enligt de fördomar jag sedan länge byggt upp om filmen, och vad jag tidigare hört om den, så skulle den också vara fruktansvärt läskig, men (tyvärr) gick alla dessa förhoppningar (åtminstone för mig) i kras när jag såg den. Den var, enligt dagens mått mätt, inte läskig, utan snarare en slags thriller om huruvidare det mänskliga psyket ibland spelar oss ett spratt. Inslag som säkert på den tiden räknades som läskiga ser man nu på med nya ögon. Till skillnad från Hitchcock som bygger upp läskiga stämningar, så vet man i denna film inte riktigt om det som händer verkligen händer eller om det bara är rena fantasier.

   Bara för att det som en gång var menat att vara läskigt inte längre uppfattas som lika läskigt, så betyder det inte att filmen inte längre är sevärd, snarare tvärtom! Den var från början väldigt välgjord, och det är något som alltid håller i längden. Den kan sedan emellanåt även vara ganska rolig, eller åtminstone underhållande... Eller i alla fall långt ifrån tråkig..! Det händer mycket, och man blir själv engagerad i handlingen. Även skådespeleriet är bra, och filmen fick dessutom en Oscarsnominering för bästa manus (det var för övrigt något som gav Polanski mer respekt som filmregissör i Hollywood).

   När man ser filmen ur ett jämlikhetsperspektiv är det svårt att förstå ett den spelades in så sent som år 1968. Det känns ändå som ett årtal som ligger relativt nära vår egen tid, och man förväntar sig inte en familj där allt hushållsmässigt ansvar ligger på kvinnan och ofta sker på mannens beställning, och där alla viktiga beslut fattas av mannen.

                                                                   

   Så vad filmen egentligen går ut på, är att Rosemary får för sig att hennes man försöker rädda sin halvdanna karriär som skådespelare genom att lova deras spädbarn till vad som skulle vara en satanistisk sekt med sitt fäste i huset. Om en människa har en sådan uppfattning är det inte svårt att räkna ut att det inte blir särskilt lätt för den att göra sig förstådd i samhället, eller att få folk att inse att hennes barn och hon själv behöver räddas.

   Vad som för övrigt kan vara intressant och värt att veta om Roman Polanski är att han föddes i Polen under 30-talet. Och förutom denna mycket välkända film har regisserat mästerverket "Pianisten" för vilken han även erhöll en Oscar för bästa regi. Under 70-talet hände dock något som gjorde att hans karriär i Hollywood fick ett abrupt slut, då han blev (på sannolik grund) anklagad för sexuellt umgänge med minderårig. Han blev då tvungen att fort som blixten fly landet, och har sedan dess varit bosatt i Frankrike, där han blev antagen som medborgare.

Och åter till filmen; - skall den räknas som att mästerverk? Tja, varför inte? Den är i alla fall riktigt bra!