En Geishas Memoarer - En mörk värld svept i rosa silke
Äntligen kom den efterlängtade dagen då jag till sist fick tillfälle att se denna film, ”En Geishas Memoarer”, som stått osedd i min bokhylla under alldeles för lång tid. Inte bara hade den ett vackert omslag – man har hört så många tala om den också. Den skulle vara så fantastisk.
Filmen handlar om en Geishan Sayuri (spelad av Zhang Ziyi) som jobbar i den Japanska staden Kyotos största Geishadistrikt under början av 1900-talet. Hennes memoarer sträcker sig tillbaka till dess att hon var nio år och blev såld till ett ”glädjehus” av sin familj som hade dåligt med pengar, fram till dess att hon blir skolad till geisha och vad som händer därnäst. De når upp till oanade berättarhöjder. Som västerlänning känner man i allmänhet nog inte till de gamla japanska geishasederna och vad en geisha egentligen gör, men det är något denna film lär ut.
Som sagt, mina förväntningar var på topp inför att jag skulle se denna film – vad brukar då inte ligga närmast till hands om inte en stor besvikelse? I smyg hade jag även laddat för det, men det visade sig vara totalt icke nödvändigt. För filmen var fantastisk och fängslande rakt igenom! Man blev stilla insvept i ett pastellartat och skirt ljus där flickornas läppar lyste klara, och kände sig som en besökare i en värld där ljusen innanför minsta vasshus lyste med större värme än den glöd våra engångsgrillar någonsin kommer kunna erbjuda.
Jag trodde i och för sig att den skulle vara på japanska, och blev lite förvånad när det visade sig att skådespelarna talade på smått bruten engelska. Eftersom jag är ett stort fan av det japanska språket så blev jag först aningen besviken men det gick över tämligen fort. Det var snarare som om man lade märke till varje ord mycket mer när det uttalades långsammare och med annan betoning än vad man är van vid. Språket fick en poetisk touch, kan man säga.
En geisha får inte ha en egen vilja, men har hon tur så slipper hon otur – dvs. att bli såld till eller få en s.k. danna som hon inte älskar. En danna fungerar ungefär som en make till geishan, men han kan aldrig få henne för sig själv mer än till hälften. Resten av tiden är hon fortfarande den glädjeflicka som hon är skolad till att vara.
Som ni kanske märker – kvinnosynen är inte av dagens mått. Det är rent av chockartat att man kunnat se människor på det sättet och att det var så naturligt för så kort tid sedan som 40-talet, och jag undrar hur mycket av dessa seder som finns kvar i Japan idag med tanke på just detta korta tidsintervall. Sedan kom kriget till japan – mycket kultur och många människor bombades till spillror och många kimonos brann upp i efterföljande lågor. Men skulle det gå att återuppbygga det som varit? Skulle Sayuris skönhet och auktoritet som den mäktigaste geishan i hela sitt gamla distrikt fortsätta att vara respekterad även i den nya värld som nu skulle bli med inte bara japanska kunder utan även köpstarka amerikaner? Kommer Sayuri, som har svårt att bortse från sin vilja att vara nära den man hon älskar, till slut att kunna finna sig i vad som krävs av henne i ett önskningslöst liv som geisha?
Det vill jag inte avslöja – det vill jag att ni söker svar på själva! Se denna film helt enkelt, om ni inte redan gjort det!
Filmen handlar om en Geishan Sayuri (spelad av Zhang Ziyi) som jobbar i den Japanska staden Kyotos största Geishadistrikt under början av 1900-talet. Hennes memoarer sträcker sig tillbaka till dess att hon var nio år och blev såld till ett ”glädjehus” av sin familj som hade dåligt med pengar, fram till dess att hon blir skolad till geisha och vad som händer därnäst. De når upp till oanade berättarhöjder. Som västerlänning känner man i allmänhet nog inte till de gamla japanska geishasederna och vad en geisha egentligen gör, men det är något denna film lär ut.
Som sagt, mina förväntningar var på topp inför att jag skulle se denna film – vad brukar då inte ligga närmast till hands om inte en stor besvikelse? I smyg hade jag även laddat för det, men det visade sig vara totalt icke nödvändigt. För filmen var fantastisk och fängslande rakt igenom! Man blev stilla insvept i ett pastellartat och skirt ljus där flickornas läppar lyste klara, och kände sig som en besökare i en värld där ljusen innanför minsta vasshus lyste med större värme än den glöd våra engångsgrillar någonsin kommer kunna erbjuda.
Jag trodde i och för sig att den skulle vara på japanska, och blev lite förvånad när det visade sig att skådespelarna talade på smått bruten engelska. Eftersom jag är ett stort fan av det japanska språket så blev jag först aningen besviken men det gick över tämligen fort. Det var snarare som om man lade märke till varje ord mycket mer när det uttalades långsammare och med annan betoning än vad man är van vid. Språket fick en poetisk touch, kan man säga.
En geisha får inte ha en egen vilja, men har hon tur så slipper hon otur – dvs. att bli såld till eller få en s.k. danna som hon inte älskar. En danna fungerar ungefär som en make till geishan, men han kan aldrig få henne för sig själv mer än till hälften. Resten av tiden är hon fortfarande den glädjeflicka som hon är skolad till att vara.
Som ni kanske märker – kvinnosynen är inte av dagens mått. Det är rent av chockartat att man kunnat se människor på det sättet och att det var så naturligt för så kort tid sedan som 40-talet, och jag undrar hur mycket av dessa seder som finns kvar i Japan idag med tanke på just detta korta tidsintervall. Sedan kom kriget till japan – mycket kultur och många människor bombades till spillror och många kimonos brann upp i efterföljande lågor. Men skulle det gå att återuppbygga det som varit? Skulle Sayuris skönhet och auktoritet som den mäktigaste geishan i hela sitt gamla distrikt fortsätta att vara respekterad även i den nya värld som nu skulle bli med inte bara japanska kunder utan även köpstarka amerikaner? Kommer Sayuri, som har svårt att bortse från sin vilja att vara nära den man hon älskar, till slut att kunna finna sig i vad som krävs av henne i ett önskningslöst liv som geisha?
Det vill jag inte avslöja – det vill jag att ni söker svar på själva! Se denna film helt enkelt, om ni inte redan gjort det!
Kommentarer
Trackback
