SATC – Tänk om alla kunde ha det så bra…
Sex and the City-brudarna Carrie, Samantha, Miranda och Charlotte är i denna film åter förenade efter ett tags paus från serien. Och visst, folk var galna i serien, och visst var den (säkert) värd att följa, men ändå: Kanske börjar somliga av dem ändå känna sig lite trötta nu?
Men visst, gnistan har de i behåll, och intrigerna väcker intresse och är spännande. Och kanske kan man även se filmen som en slags uppföljare som beskriver hur det blev sen? Men några mansslukare är de ju inte längre, det märks då till och med Samantha uppträder relativt avhållsamt… (I vissa fall då, alltså, att tillägga)
Men på något sätt känns det ändå bra och naturligt att de spelar trots att de blivit äldre. Det känns bekvämt att även dessa intensiva och impulsiva kvinnor till sist lutar sig tillbaka och gör vad som anses naturligt efter en viss åldersgräns (dvs. gifta sig och skaffa barn), även om de, av det, får diverse nya problem att handskas med (otrohet, bristande sexlust…).
Inte bara känns det bra och naturligt (deras åldrande alltså). Det känns även som om de av detta tvingas se på sina liv med större allvar än vad de tidigare gjort, och som tittare känner man att varje incident och konflikt blir mer innerlig och ärlig. Men kanske beror detta även på det faktum att detta är en långfilm som varar i nästan två och en halv timme och att man under denna tid hinner ta upp större frågor av allvarligare natur.
Någonstans läste jag en kommentar av någon som tyckte att denna film var en enda lång reklamfilm, och jag tycker faktiskt att det ligger något i detta. Det är lite sällan man undrar hur mycket pengar de fått för att nämna Dior och Louis Vuitton i varannan mening samt att visa OTALIGA exempel på vad olika designers gör för något. Personligen tycker jag det är väldigt trevlig att titta på mode, men man får vara beredd på att en stor del av filmen bastår av det.
Som ni förstår: lyxen är oändlig. Den har ingen like. Särskilt inte när det vankas bröllop. Man förstår inte hur i all sin dar DE KAN HA RÅD med detta. Det känns som om de när som helst kommer få brev från kronofogden om att det inte håller längre. Men tydligen håller det ändå, eller räcker pengarna ändå, filmen ut. Det är verkligen bara få människor som unnats att bli så rika, totalt sett.
Vad jag inte tänkte på under filmen som jag kom att tänka på efteråt är: Tänk om de kunnat skänka åtminstone en liten liten tanke till de som faktiskt kanske inte har några pengar alls eller kanske till och mad svälter? Hos mig väcker denna lyx ifrågasättande tankar: kanske kan man inte köpa lycka ändå…
Men så till sist, och kanske t.o.m. bäst: Språket! De som sett serien vet hur det är och i filmen är det minst lika bra som det någonsin varit. Som du säkert förstår är det inget som levererar nobelpris, men på den nivå som det är meningen att det ska vara på är det oerhört roande och lättsamt att ta till sig. För att inte tala om allt detta ordvitsande som många gånger förefaller mycket njutbart, eller kanske till och med genialt! Jätteroligt att lyssna på, helt enkelt!
Så, även om du inte har sett den serie som var föregångare till denna film (vilket inte jag heller har gjort), så kan jag lugnt säga att den är helt klart sevärd. Och bra. Men kanske inte om du är kille… eller om du ogilla mode… undvik den i så fall.
Men visst, gnistan har de i behåll, och intrigerna väcker intresse och är spännande. Och kanske kan man även se filmen som en slags uppföljare som beskriver hur det blev sen? Men några mansslukare är de ju inte längre, det märks då till och med Samantha uppträder relativt avhållsamt… (I vissa fall då, alltså, att tillägga)
Men på något sätt känns det ändå bra och naturligt att de spelar trots att de blivit äldre. Det känns bekvämt att även dessa intensiva och impulsiva kvinnor till sist lutar sig tillbaka och gör vad som anses naturligt efter en viss åldersgräns (dvs. gifta sig och skaffa barn), även om de, av det, får diverse nya problem att handskas med (otrohet, bristande sexlust…).
Inte bara känns det bra och naturligt (deras åldrande alltså). Det känns även som om de av detta tvingas se på sina liv med större allvar än vad de tidigare gjort, och som tittare känner man att varje incident och konflikt blir mer innerlig och ärlig. Men kanske beror detta även på det faktum att detta är en långfilm som varar i nästan två och en halv timme och att man under denna tid hinner ta upp större frågor av allvarligare natur.
Någonstans läste jag en kommentar av någon som tyckte att denna film var en enda lång reklamfilm, och jag tycker faktiskt att det ligger något i detta. Det är lite sällan man undrar hur mycket pengar de fått för att nämna Dior och Louis Vuitton i varannan mening samt att visa OTALIGA exempel på vad olika designers gör för något. Personligen tycker jag det är väldigt trevlig att titta på mode, men man får vara beredd på att en stor del av filmen bastår av det.
Som ni förstår: lyxen är oändlig. Den har ingen like. Särskilt inte när det vankas bröllop. Man förstår inte hur i all sin dar DE KAN HA RÅD med detta. Det känns som om de när som helst kommer få brev från kronofogden om att det inte håller längre. Men tydligen håller det ändå, eller räcker pengarna ändå, filmen ut. Det är verkligen bara få människor som unnats att bli så rika, totalt sett.
Vad jag inte tänkte på under filmen som jag kom att tänka på efteråt är: Tänk om de kunnat skänka åtminstone en liten liten tanke till de som faktiskt kanske inte har några pengar alls eller kanske till och mad svälter? Hos mig väcker denna lyx ifrågasättande tankar: kanske kan man inte köpa lycka ändå…
Men så till sist, och kanske t.o.m. bäst: Språket! De som sett serien vet hur det är och i filmen är det minst lika bra som det någonsin varit. Som du säkert förstår är det inget som levererar nobelpris, men på den nivå som det är meningen att det ska vara på är det oerhört roande och lättsamt att ta till sig. För att inte tala om allt detta ordvitsande som många gånger förefaller mycket njutbart, eller kanske till och med genialt! Jätteroligt att lyssna på, helt enkelt!
Så, även om du inte har sett den serie som var föregångare till denna film (vilket inte jag heller har gjort), så kan jag lugnt säga att den är helt klart sevärd. Och bra. Men kanske inte om du är kille… eller om du ogilla mode… undvik den i så fall.
Kommentarer
Trackback
